content a0 a1 a2 a3 a4 a5 a6 a7 a8 a9
Yrkesverksam / Miljöövervakning / Radioaktiva ämnen

Sediment i öppet hav

Många föroreningar som släpps ut i naturen hamnar till slut i sedimenten på havsbottnarna. Detta gäller även de radionuklider som lätt binds till partiklar och sedimenterar till botten tillsammans med dessa. Genom att kartlägga koncentrationerna i sediment från öppet hav får vi en översiktlig bild av hur belastningen varierar mellan havsområdena. Eftersom nytt material hela tiden faller ned på botten ovanpå de gamla sedimenten fungerar koncentrationerna i sedimentens olika skikt även som ett arkiv över hur halterna i miljön har varierat över tiden.

Första provtagningen år 2003

Sverigekarta2003 genomfördes den första provtagningen i ett nationellt övervakningsprogram för sediment i öppet hav. Programmet omfattar 16 stationer runt Sverige. Avsikten är att ta prover vart femte år på dessa stationer. Strålsäkerhetsmyndigheten låter ta prover inom programmet för analys av radioaktiva ämnen och analyserar för närvarande dessa prover med avseende på innehåll av 137Cs. Programmet i sin helhet omfattar även metaller och organiska miljögifter och utförs av Sveriges geologiska undersökning (SGU) på uppdrag av Naturvårdsverket. Data för metaller och miljögifter finns hos SGU.

Sveriges geologiska undersökning

Analyser av 137Cs visar att de totala mängderna i sedimenten är högst i Bottenhavet och Ålands hav, 15–50 kBq/m2. I egentliga Östersjön och längre söderut är mängderna 0,5–3 kBq/m2. Mängden 137Cs i sedimenten är alltså korrelerad till nedfallet efter Tjernobylolyckan på regional nivå.

137Cs har också analyserats i samband med att SGU har karterat bottnarna nära kusten i Mälaren, Ålands hav och Bottenhavet. I denna kartering har mängder på upp till 110 kBq/m2 noterats i såväl Bottenhavet som Mälaren. Som jämförelse kan nämnas att den högsta mängd rapporterad från Östersjön är 125 kBq/m2 vid en finsk station i norra Bottenhavet.

Sverigekarta

Halten (Bq/kg torrvikt) i den översta delen av sedimenten, vilken motsvarar dagens belastning, skiljer sig mindre mellan olika områden än de totala mängderna i de äldre och djupare delarna av sedimentet. Detta beror på att det sker en utjämning mellan de olika områdena vad avser koncentrationer i vatten, och sediment genom att vatten, och därmed resuspenderat material, rör sig med strömmarna.

Detta innebär också att djupprofilerna för koncentrationerna av 137Cs kan se mycket olika ut i olika delar av Östersjön. Ostörda profiler i Ålands hav och Bottenhavet kan uppvisa en profil där sediment som bildades 1986 syns som en tydlig topp. I omkringliggande områden, där halterna inte blev så höga direkt men dit 137Cs efterhand börjat sprida sig, till exempel Bottenviken, kan profilen i stället uppvisa stigande halter mot ytan.

 

 

 

 

 

 

Halterna i sedimenten bedöms inte utgöra något hälso- eller miljöproblem. Strålningen till de organismer som lever i eller nära sedimenten bedöms vara långt under vad som kan anses skadligt, och överföringen till människor via exempelvis fisk är låg.

Läs mer

 Rapport: Strålmiljön i Sverige

  


Senast uppdaterad/granskad 2013-02-27